Det här med dagis


Något som faktiskt ständigt stressar mig är det här med dagis för Noomi. När jag var gravid var den första frågan alltid "Har ni tänkt på några namn?" Men fråga nummer två när man pratade med Stockholmsbor var alltid samma, "Vad har ni tänkt för dagis? "Har ni ställt henne i kö? För ni vet väl att sannolikheten att ni får det dagiset ni vill första terminen är minimal?" Alltså ibland förstår jag mig inte på människor med barn som pratar med människor som väntar barn. Det känns alltid som det första de vill dela med sig av är allt det negativa "Var beredd på att ni inte få sova nu på 12 år" "Alltså min förlossning..." osv
Som att man inte har nog i huvudet med oro som det är?! 

Hur som helst, det här med dagis är som sagt något som under lång tid stressat mig! Jag ringde till kommunen dagen efter Noomi föddes för att ställa henne i kö. De informerade då vänligt, men bestämt att de dels inte kunde ställde henne i kö förns hennes personnummer var registrerat på Skatteverket (vilket skulle ta några dagar) men också att det egentligen inte spelade någon roll om jag ställde henne i kö nu eller om fem månader. Detta eftersom kösystemet inte räknar din köplats förns det att ditt barn fyllt sex månader. Detta gav oss ändå lite sinnesfrid, för ett tag. 

Men så för två veckor sedan pratade jag med några av våra grannar på förenings städdag! De berättade att deras dotter stod på plats 270 för att komma in på de dagis som ligger strax brevid oss. Då fick David bokstavligt talat panik och dagen efter tog vi en promenad till, jag skojar inte, vart enda dagis i närområdet. Dels för att vi ska rangordna fem förskolor som vi är intresserade av när vi nu ska ställa henne i kö (vilket vi ska försöka göra denna vecka) men också för att David ville se att kösystemet verkligen fungerade så som jag berättade för honom eller om det fanns något annat hemligt(?) kösystem - han gillar inte att bli blåst den där karln. 

Det var såklart genomgående för alla förskolorna att följa kommunens kösystem (precis som jag hade sagt) 
Men det var faktiskt väldigt bra att få ett ansikte på de som jobbade där och få en liten känsla för själva förskolan. Så nu tror vi att vi är ganska klara med vilken förskola vi helst vill ha och tvärtom. Nu får vi bara hoppas att vi får plats där också! 


Liknande inlägg

Matilda :

Jag håller med, helt sjukt vad alla ska sprida sådana negativakommentarer. Jag fick "du kommer få en chock, att få barn är verkligen en chock" "ditt liv förändras, och du kommer inte få göra något själv längre"
No shit att livet förändras, jag ska få ett barn. Min åsikt det absolut bästa som kommer hända. Hon kanske fick en chock, men jag är så förberedd på allt som komma skall.
Vi har också tankar kring förskolor, och ska också faktiskt besöka förskolorna runt om, så man får en känsla. Många kramar

Kommentera inlägget här: